Det är en konstig känsla att kliva upp o fundera vad man ska ta på sig! Att en sån enkel sak ska kännas så lyxig! Förr, innan jag gick ner 49 kilo, så steg jag upp o drog på mig ett par noppiga joggingbyxor o en stor, ofta urtvättat t-shirt med ett klämkäckt tryck typ: Bättre överviktig än skitviktig!" Vem försökte jag lura??
Nu frågar mina barn ofta: "Vart ska du mamma, du är så fint klädd...." Hahaja... Då de var små skojjade jag ju ofta om att folk måste tro att de är kidnappade eftersom så fina, bra klädda barn trampar omkring med ett baglady-liknande troll!
Jag har ju alltid tyckt om att köpa kläder till mina barn eftersom det blivit så fina, till mig själv var det ju ingen idè, jag såg lika lumpen ut i allt....
Nu är det andra tider!! Om jag bara fick fason på det lilla fjun som kalas hår, jag har ju tyvärr tappat hälften att det tunna jag hade, inte roligt!! Men värt... Kanske jag skulle klippa mig kort?
Förövrigt så har jag inget inplanerat idag förutom att hämta ett paket från Ellos till mig o Wildha! *spännande*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
känner igen det där me joggingbyxor och tshirt... känns som det inte är nån ide att köpa nya kläder..man ser ut som fan ändå... usch...
är så glad för din skull att du kommit så långt, och hoppas för min egen skull att min resa snart ska börja...
kraamar i massor till dig vännen<3
Skicka en kommentar